2010 blev ett år som kom att förändra mitt liv. Efter flera år med ryggont så hade jag äntligen bestämt mig för att försöka göra något åt det. Så den 27 januari opererade Dr. Ruiz in 6 titanskruvar i min ländrygg.

Innan operationen sa läkarna att de trodde att jag skulle kunna börja arbetsträna efter ungefär fyra månader. Men eftersom vi alla är olika så blev det inte riktigt så för mig. Jag började inte arbetsträna förrän i slutet av sommaren och rehabiliteringen blev mycket jobbigare och längre än jag någonsin kunnat föreställa mig.  
Det var inte en gång jag undrade om jag verkligen gjorde rätt som valde operationen…

Inte förrän i mitten av november kunde jag börja jobba heltid igen och då var det enda jag orkade med på dagarna jobbet. När jag kom hem var det soffläge som gällde. Men sedan jag kom tillbaka och kände att jag faktiskt klarade arbetsvecka efter arbetsvecka så har det gått riktigt snabbt framåt.  Mycket tack vare arbetskamraterna tror jag!

Så här exakt ett år efter operationen kan jag ärligt säga att jag inte ångrar den en sekund! Smärtan går inte alls att jämföra med den som jag hade i alla år innna operationen och jag är nu  helt ”tablettfri”. Visst har jag ont ibland, och visst gör ryggen sig påmind emellanåt men det tar tid att läka har jag fått lära mig.

Har nu äntligen kommit igång med träningen igen och det går oförskämt bra i kombination med sjukgynastik och akupunktur. Så här pigg och kry i kroppen som jag känner mig nu kan jag inte komma ihåg senast jag gjorde.  Jag orkar äntligen med mitt gamla tempo igen och känner att för varje dag som går så börjar jag hitta tillbaka till den jag en gång var…

Den som ser möjligheterna istället för problemen

Nu kan jag erkänna att jag absolut inte prioriterar att blogga. Hoppas på en bättring i ryggen nu i takt med att vädret förhoppningsvis blir bättre och varmare. Därför finns varken tid, lust eller ork att blogga.
Du som undrar vad jag gör får gärna ringa och fråga för pratglad är jag alltid :)

När man känner att ord är överflödiga, förklaringar inte behövs och tystnaden är bekväm så vet man att man är med en sann vän!



Gôtt o känna att man spelar i samma division!

Nu är jag äntligen hemma igen, mellanlandade bara när jag kom hem från Strängnäs för att packa om väskan och dra vidare mot Vann SPA. Ett ställe jag varmt kan rekomendera och lätt åker tillbaka till!

Det bästa jag vet är att komma hem till den jag älskar mest av allt och känna att jag är älskad tillbaka!

I början på 2000-talet,
fick jag ont i ryggen och något var galet.

Ingen läkare mig hjälpa kunde,
och i mitt huvud ekade bara Gunde.

"Heja, Heja - kämpa på!"
Inte alltid så lätt när man knappt kan stå.

Det var inte många som trodde på mig,
men efter åtta år så hittade jag dig.

Super Mario kommer jag dig alltid kalla.
Jag är nog inte ensam - det gör nog alla!

27 januari opererades jag när det var fullt med snö.
Efter några veckor hemma längtade jag efter tö.

Snön smälte och då blev det stavgångspromenad.
Det gjorde i alla fall mig väldigt glad!

Efter all god mat här uppe var jag livrädd att hamna i överviktsträsket,
så det kändes bra att få komma ut och röra på fläsket.

Under rehabveckan har mycket hänt.
Till och med våren har kommit - det har jag känt.

Jag hoppas att jag aldrig mer kommer tillbaka.
Möjligtvis för att dela en kaka :)

Tack Bo Nyström för att du tror på oss med SRS! (Segmentell Rörelse Smärta)
Tack Mario Ruiz för att du ville operera mig!
Tack världens bästa sköterskor!

Nu ska jag försöka skärpa mig och skriva lite oftare, men det är mycket nu.
Vädret är bättre, många fylller år och jag har antagit stegräknarutmaningen :)

Sitter återigen på Ryggkirurgiska Kliniken i Strängnäs.
Nu är det rehab-vecka som gäller!

Har under dagen hunnit med såväl stavgångspromenader som bassängträning och det känns väldigt "basic" vilket säkert är bra. Men känns lite segt när jag "fuskat" redan hos min kära sjukgymnast!
Hade en träff med sjukgymnasten här uppe idag på morgonen. Sa att jag fortfarande inte känner mig bättre än innan operationen, för det gör jag ärligt talat inte. Det verkade som om hon tyckte att det var konstigt, men jag vet inte...

De andra tre som ska vara med den här veckan har allihop slutat med sina värktabletter och känner sig okej med det, medans jag inte klarar dagen utan så det känns som om något är lite galet. Det verkade som att sjukgymnasten tyckte det också så hon hade en teori.

Hon sa att det eventuellt är aktuellt med ytterligare en operation för min del. En operation för att ta bort skruvarna som de nu satt in för det verkar som min kropp gör allt för att stöta ifrån sig dem.

Det var precis därför jag inte ville åka upp hit.
Jag har anat att det är något som inte stämmer.
Ångesten var stor igår när jag skulle packa.
Och den är långt ifrån borta nu.
Helst vill jag bara åka hem igen.
Låtsats att jag aldrig hört det jag hört.
Men det är nog bara att vänta...

Hemkommen från sjukgymnasten och är riktigt pigg. Idag är en bra dag, det känns.
Jag har börjat gå med stavarna allt längre sträckor och det känns riktigt bra, skönt att känna att det faktiskt går.
Nu tror jag att det vänder igen, bara hoppas på att det inte blir fler dippar - det är inte kul!

Hoppas bara på att väntan inte blir allt för lång innan domen på huset kommer. Nu vill vi ha ett besked. Några grannar tittade förbi igår och kom med en del bra tips så nu vill vi bara sätta igång.


Är du sugen på att hjälpa till?


All hjälp är välkommen :)

Jag är lite faschinerad över hur vissa människor och möten verkligen får mig att tänka till och se på saker ur ett helt annat perspektiv än tidigare.

Nu börjar det bli lite segt... Märker ingen skillnad på ryggen och blir varken bättre eller sämre vilket är riktigt jobbigt. Jag antar att det kommer att vara så här ett bra tag nu, med tanke på hur länge jag faktiskt är sjukskriven. Bara bita ihop...

 Påsken var toppen i alla fall och firades i goda vänners lag!

Fick för oss på söndagen att vi skulle skissa lite på terassen som vi planerar bygga i sommar. Började även mäta fönstren för vi tänkte att det är lika bra att börja med att fixa fasaden innan vi smäller upp en stor terass. Men det skulle vi aldrig gjort... Upptäckte att det inte är fasaden som är det största problemet nu - utan taket.


Det blåser ingen medvind hos oss direkt...

 Vilket håll blåser det åt hos dig?

Det har varit mycket nu det senaste. Eller mycket och mycket... nja, men fullt upp i alla fall.
Tog ett par dagar nere i Göteborg hos två vänner och bara hade det gött.
Tack!


Nu är jag tillbaka i verkligheten igen och nu är det bara att ladda.

Det ska packas.
Det ska tankas.
Det ska handlas.
Det ska planeras.
Det ska lastas.
Det ska organiseras.

Och framför allt så ska det hämtas klockan 9.00 på fredag morgon.

Då bär det av ut på nya äventyr, men vart vi ska är ännu inte offentligt...


Vart tror du att det bär av?!

Djungeltrummorna nådde i eftermiddags ända hem till min familj för att ta död på ett rykte. Ett rykte som spridigt sig vidare som en löpeld på riktigt kort tid och till slut många trodde var sant. Tills de berörda konfronterades. Vet faktiskt inte vilka som tyker att det är jobbigast nu då. De som tror att ryktet är sant och därav konfronterar de berörda och får en smärre chock eller de berörda som helt ovetande blir konfronterade? Förstår bara inte vad allt kommer ifrån och den här gången gick det alldels för långt och klart över gränsen...

Det fick mig att fundera en hel del. Varför skapas det rykten och var kommer de ifrån? Idag kommunicerar vi på ett helt annat sätt än för tio år sedan. Nu ska man blogga, twittra och facebooka. Lämna ut sig på ett helt annat sätt än till exempel våra föräldrar gjorde. Detta gör att vi inte har samma behov att att prata med människorna runt omkring oss på samma sätt. Vi ringer inte längre och kollar hur läget är för det vet vi redan - det stod ju i bloggen. Eller ringer för att kolla hur helgen var - för det har vi ju redan sett i albumet på facebook.

På så sätt borde vi ju då få informationen mer "straight from the horse's mouth" än för 10 år sedan när vi ringde till varann. Men jag vet inte det jag för det känns som att vi i och med det bara blir mer och mer nyfikna. Hur många gånger har inte du som tillhör min generation suttit och pratat med dina vänner och sagt "Vet ni vad jag läste på facebook härom dagen?" Och så är snöbollen i rullning...

De moderna kommunikationsalternativen gör att vi lämnar ut oss mer för varje dag som kommer och på så sätt tror jag även att vi skapar ett behov. Ett slags kontrollbehov av att ständigt "hänga med" och "kolla upp" människorna i vår omgivning. Jag tror att det till och med kan bli skadligt och på så sätt även skapa ett beroende. Men i måttliga mängder så tror jag inte att det är någon fara. För mycket socker, alkohol och nikotin kan ju också leda till ett beroende.

Efter att ha funderat ikväll så har jag nog kommit fram till att när det gäller rykten så har de nog alltid funnits och kommer antagligen alltid att finnas kvar. Ligger kanske i människans natur på något omedvetet och konstigt sätt.

Jag förstår bara inte hur ett rykte som är så osannorlikt som det som djungeltrummorna levererade idag uppkommer...

Skulle vara intressant att veta vad Du som läser tycker om min teori så lämna gärna en kommentar.
Tack på förhand!

Skit skit och skit!!! Hoppade de starka tabletterna igår eftermiddag för att kunna ta ett glas vin på lördag. Det kändes riktigt bra, inga större problem jämfört med om jag skulle tagit dem på hela kvällen. Men när jag väl lagt mig till rätta för att somna in så brakade helvetet lös här hemma. Jag hade den hemskaste värk jag känt på länge och bara låg och frös så jag skakade. Skyndade mig upp och tog de starkare tabletterna och en halvtimma senare så sov jag djupt...


Men, men åter till gårdagen som jag bara måste skriva lite om!

Jag gillar min mamma! Är glad att det är just hon som är min mamma och alla som känner oss vet att det inte går att förneka :) Igår hade vi en så kallad mor-dotterdag min kära mamma och jag då hon hade tagit ledigt. Kände mig riktigt pigg på förmiddagen så hon frågade om vi inte skulle ta en sväng till Ikea.

Jag nappade inte på förslaget. Det kändes både långt att först åka hela vägen dit och sen även långt att gå inne i varuhuset. Men smart som min mamma är så påminde hon om att det faktiskt går att vila även där inne. Jag har ju aldrig tackat nej till fika förut så ett par timmar senare så bar det iväg!

Fick äntligen handlat färdigt möblerna till kontoret i torpet, blir nog kanonbra när Kalle hjälpt mig sätta ihop det sen. Köpte även en lykta som ska ersätta adventsgranen på den "gamla" trappan - kan ju vara på tiden nu när det snart är påsk. Självklart inhandlades en hel del annat smått och gott som hör Ikea till. Dock ingen TV-möbe, den var slut och det stör mig lite...


Tack mamma för att du gjorde min dag . du är bara BÄST! Ser fram emot nästa mor-dotterdagar på kusten i maj. Då är både vädret och min rygg förhoppningsvis bättre så jag orkar lite mer :)