I början på 2000-talet,
fick jag ont i ryggen och något var galet.

Ingen läkare mig hjälpa kunde,
och i mitt huvud ekade bara Gunde.

"Heja, Heja - kämpa på!"
Inte alltid så lätt när man knappt kan stå.

Det var inte många som trodde på mig,
men efter åtta år så hittade jag dig.

Super Mario kommer jag dig alltid kalla.
Jag är nog inte ensam - det gör nog alla!

27 januari opererades jag när det var fullt med snö.
Efter några veckor hemma längtade jag efter tö.

Snön smälte och då blev det stavgångspromenad.
Det gjorde i alla fall mig väldigt glad!

Efter all god mat här uppe var jag livrädd att hamna i överviktsträsket,
så det kändes bra att få komma ut och röra på fläsket.

Under rehabveckan har mycket hänt.
Till och med våren har kommit - det har jag känt.

Jag hoppas att jag aldrig mer kommer tillbaka.
Möjligtvis för att dela en kaka :)

Tack Bo Nyström för att du tror på oss med SRS! (Segmentell Rörelse Smärta)
Tack Mario Ruiz för att du ville operera mig!
Tack världens bästa sköterskor!