Handikappade kan också ha roligt
Trodde aldrig att jag skulle kunna vara med på det kalaset när jag fick inbjudan ungefär två veckor innan jag skulle iväg till Strängnäs och opereras. Kändes lite jobbigt när jag eftersom jag så gärna ville vara med och fira och verkligen inte trodde att jag skulle fixa det, men nu var jag där igår och det gick som en dans.
Är jag lyckligt lottad som inte är så "sjuk" eller blir det vad man gör det till?
abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö
Det här inlägget tillägnar jag alla som tror att jag har alla bokstäver i alfabetet man kan ha. Alla ni som trodde att jag aldrig skulle klara av att gå hemma och. Alla ni som trodde att jag skulle bli rastlös redan efter första dagen.
Till er vill jag säga att det var länge sedan jag kände mig så här stressad, trött och korvstoppad.
Just nu känns det som att min hjärna är full av riktigt tjock, överkokt jävla havregrynsgröt - och det finns inte ens rum för äppelmoset. Jag vet varken ut eller in och vill bara dra täcket över huvudet, gå i ide och vakna igen när jag hör fåglarna kvittra för allt annat tystnat. Men jag kan bara inte sluta lyssna på det som aldrig tystnar...
Jag längtar efter vardag, längtar efter rutiner och längtar efter lugn och ro - för alla!
Jävla kärring
Nu börjar jag bli trött... Trött på att alltid behöva säga fraserna
"Kan du hjälpa mig med det?"
"Kand du räcka mig den där?"
"Når du den åt mig?"
"Kan du plocka upp den åt mig?"
Jag vill själv!
Men det går bara inte... Känner mig som en jävla kärring som bara kör med alla fram och tillbaka. Pricken över I var när jag behövde be min sambo hjälpa mig med att raka mina ben...
Slö
L hade suttit på ett 6 timmar försenat tåg när han väl kom hit så han var vrålhungrig. Efter pizzan blev det sedan spel, kommer dock inte ihåg vad det hette... Man skulle bygga vägar, byar och tillslut även städer. Tyckte det var riktigt roligt. När den omgången var slut blev det såklart OS igen. Gick ju bara inte missa guldet och bronset!
Vilken kväll!!
Snökaos
Vi bor på landet, jag är handikappad ( ja, värre än jag vart de senaste 20 åren) och snöslungor ser vi inga så långt ögat kan nå...
Idag vaknade jag upp och blev riktigt besviken när jag insåg att vi inte skulle kunna ta oss in till stan och fika, men Kalle överraskar när man som minst anar det och vet hur han ska få mig på bra humör.
Nu står nämligen en underbar brunch uppdukad i vardagsrummet med ägg, bacon och nybakt bröd. Det här kan jag bara inte missa, återkommer senare med bilder på snön...
Sticky Buns
Allt gick enligt planen och så bra som vetedegen blev idag har jag nog aldrig lyckats få den innan. Vi bakade ut bullarna, la dom i formen och lät de jäsa. Och tro mig - de jäste ordentligt. Bullarna blev gigantiska och fick knappt plats i formen när de bakades i ugnen. Vill någon ha receptet så hojta till :) Medans vi väntade på att bullkakan skulle svalna tog vi oss var sin chai-latte och löste lite kryss (börjar bli riktiga pro på det nu)!
Nu hade kakan svalnat och det kritiska momentet kom. Vi skulle få ut den ur formen - helst i ett helt stycke... Det gick galant utan problem, tills vi smakade på den. Den smakade bara jäst!
Skulle nog låtit den stå inne i ugnen ett tag till...
Vinter / sommar
Hur fint det än är med snö...
...så längtar jag efter sommaren, båten och orken!
OS - räddaren i nöden!
Nu händer det inte så mycket annat exotiskt på dagarna som är värt att skriva om här.
Därav dålig uppdatering. Mobilen påminner mig var sjätte timma att det är dags att ta tabletter, ibland gör det mycket ont och ibland känner jag mig riktigt bra. Men det händer inte så värst mycket mer med själva ryggen.
Nu är det bara att vänta...
Var på badhuset med I-M, S och A igår. Passade på när det var sportlov. Lyckades ta mig fram en länga (25m) med så kallat pensionärssim. Då har man inte kroppen längs med vattenytan utan mer ner mot botten, nästan som att jag trampade vatten framåt :) Men fram tog jag mig. Nästa gång det blir bad får det bli ryggsim...
Har även hunnit med ett besök på jobbet idag. Kul att träffa mina arbetskamrater igen! Men jag var framför allt där för att lämna in alla papper. Det är en hel del att hålla koll på när man är sjukskriven. Hoppas att det dröjer bra länge efter den här omgången innan jag blir sjukskriven igen...
Nu blir det TV och ytterligare en kväll framför OS. Det är nog det enda possitiva med att gå hemma nu. Jag kan kolla hur länge jag vill på kvällarna utan att känna mig stressad för att jag ska upp tidigt nästa dag. Snart susar Vonn ner för backen, vågar Anja?
Vad har ni gjort det senaste???
Stadsrunda
Började dagen med att konstatera att vi behövde åka in till staden och köpa det sista inför morgondagen. Det är ju alla hjärtans dag då!!! Jag har sedan tidigare beställt två förstoringar på vår lilla vovve som svärmor och mamma skulle få. Men sedan tyckte jag allt att de är värda varsin blomma också som vi var inne och köpte idag.
Problemet är bara att när man åker in till Lidköping efter klockan 11 en lördag så kan man glömma att hitta parkering där man helst önskar stå. Så när vi kört runt ett tag och letat så konstaterade vi att det enda alternativ vi hade var att parkera vid kopparporten. Sagt och gjort, men ack så långt det var fram till Gloriosa därifrån. Det var dagens motion så medans jag stod och väntade på vår tur inne i blomsterbutiken så gick min käre sambo och hämtade bilen - TACK :)
Efter det blev det en vilopaus hos svärmor och svärfar för att sedan orka med att handla lite mat inför kvällen. Det var länge sedan jag såg så många handlande människor en lördag på ICA... När vi väl var klara där så passade vi även på att åka förbi min kära mor och far för att lämna över våra paket. Vi garderade oss och lämnade dom idag ifall min dagsform inte orkar det imorgon, man vet aldrig!
Väldresserad hund som vi har så bar hon in paketet med förstoringarna trippandes på tå, hur stolt som helst! Vi andra fick snällt gå bakom och lämna över blomman. Gullig som min mor är så lämnade även hon över en blomma då! Och en sak till gav hon oss, som är lite av en tradition i vår familj - en ask med geléhjärtan :)
Vi har så länge jag kan minnas firat denna dag i vår familj. Det är nästan den heligaste dagen på året. Jag kommer ihåg när jag var mindre att det inte var många av mina kompisar som firade denna dag på samma sätt. Jag tror att det är något som blivit hur stort som helst på bara de senaste 10 åren. Därför tycker jag att det är ännu roligare att vi alltid firat det i vår lilla familj :)
Och nu ska vi fortsätta firandet, tre-rätters står på menyn. Inväntar bara min kära hushållerska S som självklart ska hjälpa mig. Vi tänkte slå på stort och bjuda våra kära sambos på en middag de sent kommer att glömma ;)
Paketöppning
Det kliade verkligen i fingrarna på mig när jag satt med de tre paketen framför mig. F är nämligen otroligt bra på att hitta de mest klockrena presenterna och ibland undrar jag om hon och I kan vara släkt på något sätt...
De två första paketen innehöll BodyButter, BodyLotion och BodyShower med BodyShops nya doft som kommit in till butiken nu lagom till alla hjärtans dag på söndag. De luktade jätte gott och alla förpackningarna var täckta med hjärtan i alla regnbådens färger. Nu ska jag inte bara se "fancy" ut när jag ligger i sängen men I's fina byxor och snygga örhängen utan nu ska jag även lukta gott :)
Men de mest spännande var nog det tredje paketet. Jag skrattade så jag visste inte vart jag skulle ta vägen när jag såg vad det innehöll. F hade köpt den nya mascaran från IsaDora - som vibrerar! Allt för att jag ska slippa att anstränga mig för mycket för att se "fancy" ut, haha!
"Den målar nog av sig själv tror jag, haha!"
Tack så jättemycket för presenterna, tårtan och trevligt sällskap!
Fullt hus
Vaknade och tittade på klockan 09.50 och fick nästan lite panik. B skulle komma och fika vid halv elva redan så det var bara att kliva upp ur sängen och hoppa i kläderna efer bästa förmåga. Allt tar ju som sagt var lite längre tid än vad man är van vid! Men jag hann med allt utom sockarna lagom till att B körde ner på grusplanen. Vi tog en fika i köket och pratade om allt mellan himmel och jord och när jag sedan frågade om vi skulle ta och krypa ner i varsin soffa istället så var B inte sen att tacka ja. Hon har ju även hon ont i ryggen vilket jag förstår med den tjocka magen! Blir nog bättre i april när den krymper lite ;)
Hann knappt merän landa i soffan innan telefonen ringde. Det var min kära svägerska och hon lät aningen stressad. Hon satt i skiten för hon skulle på möte och hade ingen barnvakt så hon undrade om hon kunde komma ut med Smulan en sväng till mig. Det handlade om högst ett par timmar bara så det sulle nog gå bra sa jag.
När B begav sig hemåt så mötte hon Smulan i dörren och de bytte av varann som på löpande band! Smulan hade inte varit här lång stund innan S ringde för hon hade inget speciellt för sig den här eftermiddagen heller så vi skulle hjälpas åt att laga lunch igen. Hon frågade om hon skulle köpa med sig något och när jag frågade smulan vad hon ville ha till lunch så fick jag McDonnalds till svar. Så fick det bli bestämde S och jag!
20 minuter senare levererade S maten och det uppskattades verkligen. Efter det hann vi med att spela Nalle Puh spelat, pärla på pärlplattor, måla och dega innan svägerskan kom tillbaka. Klockan tickade på och tillslut kom även min kära jobbarbästis F. Som tur var så hade hon med sig en stor almondy tårta så alla kunde stanna och fika.
Allt eftersom eftermiddagen fortlöpte och kvällen närmade sig droppade gästerna av en efter en och när det bara var F kvar så kom jag på att jag inte öppnat paketen än som hon hade med sig. Förstår inte varför alla ska ha presenter med sig. Kanske är så att mamma inte riktigt har koll på när jag egentligen föddes och nu äntligen tagit reda på sanningen. Den att jag är född ett halvår tidigare än i passet för jag har nästan fått mer presenter nu än jag brukar få på födelsedagen :)
Onsdagens Köttbullestädning
Efter maten kännde jag mig lite trött och tog rygg i soffan. Precis när jag lagt ner huvudet på kudden så fick vi syn på två pankisar som gick förbi på vägen och jag förstod direkt vilka de var och vart de var på väg. Det var våra grannar och de kom med raska steg mot mitt lilla hus så det var bara att resa sig upp igen och slå på kaffebryggaren.
När de gått husesyn kunde de konstatera att min käre sambo och jag jobbat hårt under renoveringen i sommras för det var knappt så att de kände igen sig. Eller jo det gjorde de allt - men mycket har förändrats också! De hade varit och handlat på förmiddagen och köpt med sig en bukett rosor till mig. "Vi stod och valde mellan tulpaner och rosor men sen tänkte vi att rosor - det är du allt värd!" Snällare och goare grannar får man leta efter!
På kvällen passade jag sedan på att nyttja en gång på presentkortet som jag fick förra veckan. Moster L kom hit på två sekunder så vi hjälptes åt att städa medans sambon jobbade över så när han kom hem doftade huset rengöringsmedel blandat med mat för även den var framdukad.
Jag ville ju göra snyggt i huset när jag visste att min kära jobbarkompis F - eller snarare jobbarbästis skulle komma hit dagen efter.
Smärta
Jag ljuger både för er och för mig själv när jag säger att jag inte har ont... Det gör ont. Men inte värre än jag redan är van vid. När man gått så länge som jag gjort med ständig värk så känns det inte mycket värre nu.
Slutade med morfinet i måndags och det har gått över förväntan bra. Jag äter nu samma mediciner som innan operationen och ska så småningom försöka dra ner på det också - men var sak har sin tid! Så nu lever jag på åtta panodil och 8 dexofem om dagen. Jag som aldrig ätit en tablett i hela mitt liv innan ryggen började strula...
Johanna - hör av dig när du kommer hem nästa gång så ses vi garanterat i bassängen!
Sygnen borta!
Äntligen är stygnen borttagna!
Idag klockan 16.00 försvann dom och dom var inte korta vill jag lova.
11 st totalt och så här såg de ut när de satt på plats.
Måndag igen - inga problem efter en toppen weekend!
Onsdagen kom I hit och förgyllde min eftermiddag. Hon slutade till och med tidigare för att jag skulle slippa vara ensam hela dagen. "You go girl" eller hur är det man säger nu igen ;) Hon hade även med sig tre paket - vilken överraskning! Det första innehöll en bjällra, så att min älskade sambo hör när jag behöver hjälp. Det andra innehöll ett par örhängen, fina! Och det tredje innehöll världens underbaraste mjukisbyxor, lila!
I tänkte att det inte alltid känns så kul att ligga nerbäddad i sunkiga kläder så mjukisbyxorna piffar upp ordentligt och som pricken över i är det bara att ta på sig örhängena så känner jag mig riktigt fancy!
Torsdagen förgylldes även den av besök. Vid lunchtid kom S hit och vi lagade tillsammans lunch. Det blev lax med hemmagjord romröra - yummie! Till dessert bjöd S på fruktsallad med tre olika sorters glass till - snacka om att jag blir bortskämd. Hon hade även med sig superfina lila tulpaner som fortfarande lever i vasen. Helt otroligt! Lagom till desserten kom även min moster hit och gjorde oss sällskap. Hon hade med sig en orkidé och ett presentkort. "Presentkortet gäller 10 ggr eller fler för vissa göromål, som städning och vissa andra lättare saker." Hur bra är inte det då?! Men jag tror att jag redan utnyttjat fem av de gångerna i våras när hon var här och hjälpte oss i renoveringen!
På torsdag kväll kom mamma hit också. Sambon hade åkt till min pappa för att hjälpa honom med deras badrum så då passade hon på att åka till mig. Vi spelade alfapet och kikade lite TV, men när hon skulle hem sen så händet något konstigt. Jag skulle ta mig upp ur sängen för att följa henne till dörren, men allt bara låste sig. Det känndes som att min rygg gick av! Jag bara skrek rakt ut i luften och kunde inte hålla tillbaka tårarna som bara sprutade och jag trode att jag förstört något. Men morgonen därpå var allt som vanligt igen...
I fredags var jag inställd på att åka in till staden för att handla och se lite levande varelser, men E hade ingen bil så jag stannade hemma istället eftersom jag inte får köra själv än. Men det var nog tur att jag gjorde det för då kom mitt lilla kusinbarn och min moster på besök istället. Vi fikade, läste Mamma Mu och pärlade. Bra tidsfördriv! På kvällen kom sedan tjejkompisarna I, E och A-K på besök för att äta tacos och fira E som fyllde år i söndags - HURRA! Trodde att det var E vi skulle fira och ge presenter, men jag fick paket igen.
Fick en jättefin berlock till mitt pandora armband. Det var en resväska som klockrent symbolisrerar den nya resan jag nu påbörjat. Tack alla i "gänget" som så fyndigt gav mig den! Jag är väldigt tacksam för att ni kan komma ut till oss här ute på landet och umgås nu när jag mår som jag mår. Det är mycket lättare att vara hemma och kunna gå ifrån en stund och lägga mig om jag behöver det. Åker jag bort kan jag inte riktigt med att göra det... Så tack återigen! Tack även för att ni tog mod till er och bytte förband på såret tjejer - modigt gjort!
När det äntligen var lördag, vilket innebär att sambon är ledig och kan spendera hela dagen med mig ( om han nu vill förstås :) ) så ville jag åka in till staden för att handla. Går det så går det tänkte jag så vi åkte iväg. En timma och 45 minuter senare så va vi hemma igen men affären måste ha växt sen sist jag var där. Blev lite för mycket! På kvällen var det dags för besök igen! Nu kom S tillsammans med sin sambo den här gången. Vi åt och för första gången på väldigt länge så kunde jag sitta ner i soffan, ta en kaffe och spela spel - härligt! Allt går bara man använder sin fantasi lite och låter saker och ting ta lite längre tid än vad det i vanliga fall tar. Tack även till er som kom hit och slog ihjäl en kväll med oss! Känner mig mycket piggare när jag får lite annat att tänka på...
Igår gjorde även I comeback ut på landet och hjälpte mig att fylla frysen på bullar igen. Och bättre hjälp kan jag verligen inte få - hon är ju rena proffset. Alltså nya Janne Hedh :)
De Utlovade röntgenbilderna
Skruvarna sett ovanifrån - tre kotor sammansatta
Skruvparen sett från sidan - här syns tydligare kotorna och "svansbenet"
TACK!!!
Jag tänkte därför ta tillfället i akt och tacka. Tacka alla som kommenetrat här, alla som ringt och framför allt stort tack för alla underbara pepp-sms jag fått. Vill även ge ett extra tack till I som skickade världens finaste kort upp till avdelningen på Strängnäs (alla var avis!). Den stöttningen jag fått och fortfarande får är guld värd för det är jobbigt emellanåt. Tröttheten och orken är något jag inte själv styr över på samma sätt längre.
Tack - att ni bryr er betyder mer för mig än ni någonsin kan ana
hemresa 100201
Äntligen hemma. Bilfärden gick bättre än förväntat och vad jag skulle med kuddarna till i sätet förstod jag inte riktigt... Blev bara konstigt och snett att sitta på dem. Det tog oss ungefär 3,5 timmar totalt med stopp att ta oss hela vägen hem eftersom väglaget var det sämsta jag sett på väldigt länge - nu får det snart vara slut på snön. Är det allt som inte snöat de senaste 10 åren som faller under en och samma vinter?
Hemma på uppfarten utanför Björkedal kunde vi genom fönstret - både se mor och far och höra "lilla" Freja. Första mötet med henne på en vecka var något jag fasat för eftersom hon inte kan hejda sig när hon blir så glad. Men det gick över förväntan väldigt bra. Mattias sansade henne lite innnan jag kom in och sen var det som att hon förstod att något inte står rätt till och hälsade väldigt försiktigt på mig. Djur är smartare än vad vi människor tror och trots att hon inte ens är året fyllt så visar hon fortfarande stor hänsyn till mitt "handikapp". Inga hopp, inga påflugningar & inget mys i varken soffa eller säng - tack säger jag!
På kvällen när allt väl lagt sig här hemma och mor och far åkt hem till sitt så kom tröttheten som en blixt från en klarblå himmel. Det tog mer på orken och krafterna att åka bil än jag någonsin kunnat föreställa mig.
röntgen & trappträning avklarad
Sovit hela natten, blev till och med väckt klockan två när det var dags för en omgång medeciner igen vilket aldrig hänt förut så länge jag legat här.
Känns som en mycke bättre dag idag, tror att det beror på att magen äntligen kom igång igår vilket ledde till att min kroppstemperatur sjönk med en hel grad också :)
Eftersom jag mår så pass bra idag så har de bestämt att det är hemgång - vilket jag faktiskt tycker ska bli skönt!
Hemmamiljö är nog ändå den bästa. Slippa sjukhuset gör nog bara det att man känner sig piggare, fast jag kommer att sakna alla. Personalen här är underbara, finns inte nog med ord för att beskriva dem och då menar jag verkligen alla. Från såväl vaktmästare som till klinikschef.
Morgonen har hittills varit hektikst. Började dagen med att gå och hämta frukost - själv! Efter det städade jag iordning på rummet - lyckades faktiskt till och med ställa upp min sportbag från golvet upp i sängen - tjohoo! När jag då äntligen hittat korsordstidingen i högen som F gav mig (Tack för den, men jag tror sköterskorna läst mer än mig - men det ska det bli ändring på nu!) och precis lagt mig tillrätta på sängen så kom Dr Ruiz. Han sa bestämt att jag såg betydligt piggare ut än i fredags - vilket är dagens sanning. Han kikade också på såret vilket redan hade börjat läka ihop längs upp mot ryggen - helt fantastiskt tyckte han och berömde mitt läkekött.
Därefter återstår nu bara att få det så kallade "pip-kortet" som ska sättas i passet. Eftersom jag fick sex skruvar fastsatta i ryggen så kan det hända att dessa ger utslag när man går igenom magnetbågarna på flygplatserna runt om i världen. "Pip-kortet" beskriver då min situation på engelska så jag hoppas verkligen att det kommer att fungera, annars blir det bilsemestrar att se fram emot i framtiden. Undrar hur många timmar det tar att bila till Kambodja?
Sjukgymasten har även varit här och kört ett pass med mig. Hon följde mig med stavar hela två trappor ner till röntgen så nu tycker jag att jag är värd en stund på överkastet innan lunchen. Väl nere på röntgen så ville de naturligtvis ha en sned bild där jag skulle ligga på min "dåliga" sida vilket inte uppskattas. Men återigen - det som inte dödar det härdar!
Ska tillbaka ner till röngen och få kopior på mina röngenplåtar sedan. Det blir nästa projekt att lägga in här för det känns som att det är först när man ser dom som man förstår vad som hänt med mig!
P.S. Dags att börja boka in besök snart - jag är ju på väg hem nu och har ju knappt sett en levande själ på snart en hel vecka! Prata med min assistent Kalle så skriver han in en tid ;)
