Ligger i soffan och pillar navelludd. Kan inte påstå att jag gjort så mycket annat idag. Var på ett riktigt lyckat 25 års kalas på Lilleskogsvägen igår. K fyllde nämligen år i tisdags och detta måste ju självklart firas. Alla var på riktigt bra humör, maten var klockren och stämningen var verkligen på topp!

Trodde aldrig att jag skulle kunna vara med på det kalaset när jag fick inbjudan ungefär två veckor innan jag skulle iväg till Strängnäs och opereras. Kändes lite jobbigt när jag eftersom jag så gärna ville vara med och fira och verkligen inte trodde att jag skulle fixa det, men nu var jag där igår och det gick som en dans.

Är jag lyckligt lottad som inte är så "sjuk" eller blir det vad man gör det till?