Ingen ork
Vaken 3.30
Dagen efter...
Aldrig blir det kväll...
känns både skönt och lite jobbigt. Skönt för att jag vill vara i
fred. Det är så mycket att ta in så jag orkar inte med någon annan
just nu. Vill kunna somna framför TVn utan att känna att jag måste
vara trevlig och uppskatta sällskapet som är här. Det kan låta
konstigt men så är det.
Nu när jag väl är här så känns det att jag verkligen slappnar av.
Det är ungefär som när man står och köar för att åka den där
Berg och dalbanan man egentligen inte vågar. Innan man ställt sig i
kön och när man fortfarande står relativt långt bak så känns det
väldigt brant, farligt och jobbigt. Man vill bara skita i det för
man har fortfarande möjligheten, samtidigt som man inte vill något
hellre än åka. Ju längre fram jag kommer i kön desto mer säker
blir jag på att åka. Alla andra fixar ju det så varför skulle inte
jag göra det?!
Precis den kännslan har jag nu, men allt tänkande innan jag ställde
mig i kön och när jag fortfarande stod rellativt långt bak har gjort
mig matt. Därför trivs jag i min ensamhet just nu samtidigt som det
är jobbigt. Jobbigt för att jag är själv när jag som mest behöver
sällskapet och hjälpen efter imorgon. Men om man ser det från ett
annat perspektiv så känner jag mig omringad av proffs och experter
som jobbar här för min skull så det ska nog gå kanon!
Som jag alltid säger
Det som inte dödar - det härdar
Vårdpaket
Började med att jag "checkade in" vid halv tio, de närmasta två timmarna efter det utsattes jag för riktig korvstoppning - nästan värre än på skoltiden :)
Det var sjuksköterskor, narkos sköterska, nakrosläkare och sjukgymast som alla ville lämna sin information. Det var nog tur att jag hade sällskap som stannade och lyssnade annars hade det nog blivit lite väl mycket att ta in själv på en gång.
Efter att ha lyssnat intensivt i två timmar så kan jag nu konstatera att imorgon efter lunch troligtvis kommer att vakna upp i helvetet. Det är lika bra att ställa in sig åp det värsta av värsta med en gång...
Sjuksköterskan pratade om att det inte alls var säkert att jag ens orkar ta mig upp ur sängen imorgon på uppvaket där jag stannar tills på torsdag kväll. Medans sjukgymnasten redan gett mig övningar - känner mig smått förvirrad. Hon ville att jag i alla fall skulle försöka ställa mig upp vilket säkert är bra för blodcirkuationen då hon pratade om risken för blodproppar.
Försöka ska jag i alla fall - men jag lovar inget :)
Världens mysigaste B&B
Bakgrund
Det var en vinterkväll år 2002 som jag tillsammans med F skulle genomföra en dansuppvisning i en folkfylld bygdegård. Det var inget konstigt med det - det var sådant vi gjorde på den tiden, men den här gången blev inte som alla andra.
Vi värmde upp i det lilla köket, men kände snart att det blev lite trångt så vi gick ut på baksidan av huset. Alla steg satt och vi kände oss peppade, men mitt i en helt vanlig “hitch kick” högg det bara till i ländryggen på mig. Min tanke var att jag hade sträckt mig riktigt ordentligt för det var ju vinter och minusgrader ute och inte det bästa stället att värma upp på. Men när jag väl kommit igång igen så var det inga problem med att genomföra uppträdandet. Efteråt kändes det mer och mer i ryggen, men jag visste inte hur jobbigt det skulle bli.
Den våren kom ryggsmärtan tillbaka periodvis, men var absolut inget hinder. När jag fick ont fick jag hjälp av världens bästa sjukgymnast. Det var bara ringa om det blev värre så bokade hon en akupunkturtid och kom med nya träningsövningar. Men när det tillslut aldrig gick över utan kom och gick hela tiden så började både hon och jag att bli fundersamma på om det verkligen var en sträckning…
Sjukgymnasten misstänkte en reumatisk sjukdom och jag blev kallad till reumatologen på KSS. Där höll dom med sjukgymnasten och jag fick tabletter som var inflammationshämmande som skulle hjälpa. De tabletterna åt jag fram till 2007 då jag inte tyckte att de hjälpte längre eftersom jag bara blev sämre och sämre. Jag kontaktade reumatologen igen och bad om en magnetröntgen för att se om inflammationen i “bäckenleden” blivit värre. Jag ställdes i kö för röntgen och de sa att jag kunde hoppas på en tid efter ett och ett halvt år ungefär - tack, men nej tack tänkte jag.
På jobbet hade jag efter det en vanlig hälsoundersökning och berättade om mina besvär och om kötiden. Läkaren rekommenderade mig då att kontakta en privatklinik i STHLM för en snabbare röntgen. Två veckor efter att jag ringt kliniken var jag där och röntgades. Bilderna skickades till reumatologen och någon vecka senare fick jag ett svar från dem. Din röntgen tyder inte på någon inflammation i lederna och vi kan då utesluta alla reumatiska sjukdomar.
Jag hade alltså i flera års tid ätit medicin mot en sjukdom jag aldrig haft?! Kändes verkligen konstigt och jag kände mig nästan lurad. Men då var det ju i och för dig inte så konstigt att jag bara blivit sämre i ryggen under tiden. Tillbaka på ruta ett igen efter 5 år - suck! Satt och beklagade mig på jobbet över missen hos reumatologen och hur förvirrad jag kände mig och att jag nu inte hade en aning om vad jag skulle göra. Då berättade en jobbarkompis att hon hört talas om en klinik i Strängnäs som bara tog hand om “ryggpatienter” och att hon visste flera stycken som varit där och fåt hjälp. Nu fanns det hopp igen.
Hem och googlade, pratade med min sambo om kliniken och sökte direkt på nätet. Det var ju värt att pröva. Efter ett par månader blev jag kallad till en undersökning och min kära mor följde snällt med. Efter att jag hade berättat min version och läkaren mätt, kollat reflexer och undersökt min känsel så sa han att han hade en diagnos. SRS - segmentell rörelsesmärta trodde han att det var, men det var inget som kunde fastställas. För att veta om det är så är man tvungen att genomgå ett så kallat smärttest.
Testet åkte jag upp och gjorde i höstas och min käre sambo följde med som sällskap så det blev som en smärtsam minisemester. Men läkaren kunde nu fastställa diagnosen och för första gången så fick jag ett namn på mitt onda - SRS.
Kika gärna på filmen om du vill veta mer:
http://www.neuroguiden.se/Diagnoser.SRS_-_segmentell_rorelsesmarta.Vad_hander_i_nervsystemet.htm
