Dagen till ära blev det köttfärssås till lunch. Det var daten som fick bestämma meny och då blev det så eftersom hon aldrig får det hemma - rena barnmaten, så det tackar jag både B&B för :)

Trodde att det var det som gjorde min dag att jag fick lunchsällskap, men icke för det slutade inte där. Vi hade precis svalt sista tuggorna av lunchen när terapeuten ringde och frågade om vi var fikasugna. Vem är inte det när hon ringer och frågar?! Världens strörsta och framförallt underbart degigaste bullarna och två sorters kakor hade hon med sig - mummmmma! TACK - det kändes som evigheter sedan vi bara tog en fika och tjôta skit alla tre.

Nu blir det en krämig rotfuktssoppa med nybakta, hemmagjorda baguetter (om nu degen jäst färdigt snart!) till kvällsmat. Synd om Kalle bara som var hungrig redan vid fyra när han kom hem att det dröjer med maten. Men som han så klokt själv sa, jag citerer:

"Vilken 22 åring står med maten färdig klockan fyra varje dag när sambon kommer hem?". 

Där förlängde han mitt liv för jag fick mig verkligen ett gott skratt. Jag vet inte om jag ska ta det som en pik eller om det bara var ett konstaterande.